Running wild among all the stars above

And now we're four years on
Feels like we've just begun
Never forget this is where we belong
Everytime that we talk about movin on
It turns into a song
Cause together we're strong
Like the place we come from
This is where we belong

Fyran stämmer inte riktigt längre. En tia skulle ju vara mer riktigt men man kan ju inte ändra texten bara sådär. Insåg idag, som så otroligt många gånger förut, hur otroligt bra Westlife är. Finns ingen som skulle kunna göra det dom har gjort och fortfarande gör. Ingen annan är som Westlife.

Som Louis Walsh sa någon gång:
Blue couldn't do this! Or Busted..?!

Alla minnen... läste Lisas blogg och kom och tänka på en hel massa saker. Självklart det hon skrev om men även en Nicky som försökte brotta ner Dave, oändliga många timmar väntandes utan för Globen, något random hotell, radio, TV, tidning... Arlanda. Tror jag kan Arlanda utan och innan efter alla år. Men dom roligaste minnena är nog gångerna som aldrig inträffade. Dom gångerna då vi officiellt sett satt hemma och inte orkade åka in för vi ändå redan hade träffat dom så många gånger men egentligen suttit x antal timmar på Arlanda för att sen få veta att dom tog ett tidigare flyg. Eller när vi satt på Subway mitt emot Westlifes hotell i Manchester 2006, ser Shane gå ut ur hotellet och istället för att som två galningar, fans brukar det nog kallas med andra ord, springa över vägen för att få den där autografen, kortet eller pratstunden, sitta lugnt kvar, äta våra mackor och asgarva för att vi missade honom. Och inte gjorde det någonting heller. Det är nästan dom gångerna som är roligast. Misslyckandena.