Running wild among all the stars above

Slutade jobba redan klockan elva idag så efteråt bar det iväg på äventyr. Eller i alla fall till Solbacken för att hitta ett till påslakan till vårat nya täcke. Dock hittade vi inget eftersom alla affärer tydligen har bestämt sig för att inte sälja påslakan till dubbeltäcken. Där emot hittade jag mig en utstyrsel till Halloween. Simon har planerat sin utstyrsel jättelänge så då är det nog inte så konstigt om det slutar med att jag är ute i god tid också. Dock är det väl inte den vanligaste utstyrseln och jag kommer nog se mest mobbad (och sötast!) ut på Travven den kvällen.

Men det var egentligen inte det jag tänkte skriva om. För det var ju faktiskt bussresan dit som var dagens höjdpunkt. I vanliga fall när man åker buss brukar rösten som ropar ut nästa hållplats bara berätta vilken nästa station är. Så var det inte nu. Rösten hade fyra olika lägen.

1. Det vanliga läget
2. Läget där det lät som att personen var jätteosäker på om den ropat ut rätt station eller inte
3. Läget där personen lät överlycklig över att just den stationen var nästa
4. Läget där det nästan lät farligt att kliva av för att personen verkade hata den stationen

Jag undrar verkligen hur dom lyckades med det. Men kul var det!