Jag inser...

...att det här inte alls kommer vara nått vettigt att läsa och att jag antagligen bara kommer klaga en massa, men jag måste skriva av mig lite. Så om du inte känner för att läsa allt mitt klagande föreslår jag att du slutar läsa nu.

Jag är less och jag mår inge bra. Känner mig ungefär som för två år sen när jag helt plöttsligt kunde börja gråta helt utan anledning, satt där i halv panik och kunde inte sluta. Riktigt så illa är det inte nu, men det krävs inte mycket för att jag ska börja gråta och har jag väl börjat kan jag inte sluta. Visserligen har jag en ganska bra idé om varför jag mår som jag mår, samma anledning som jag tillslut kom på då för två år sen. Jag är ensam. Och jag är sämst på att vara ensam. Att vara ensam innebär att jag tänker för mycket. Alldeles för mycket. Det leder tillslut till en ond cirkel. Jag måste hitta på något för att inte må så dåligt men jag mår så dåligt att jag inte orkar hitta på något. Jag blir jättetrött men kan inte sova. Dessutom tappar jag totalt aptiten vilket bara gör att jag får ännu mindre ork vilket leder till att jag bara fortsätter sitta och tänka. Tänka tänka tänka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0