Appropå...

Appropå Natalies senaste blogginlägg har jag också en släng av framtidspanik. Jag både vill och behöver hitta ett nytt jobb och kan komma på tusen anledningar till det. Jag är självklart glad att jag har ett jobb men som jag sagt många gånger förr känns det inte helt bra att ha investerat (både i pengar och tid) i en ekonomutbildning och sedan komma tillbaka till exakt samma jobb som jag hade innan utbildningen. Det känns faktiskt ganska meningslöst.

En annan del av framtidspaniken gäller Simon. Eller snarare hans jobbsituation. Den är ju inte heller perfekt. Men jag antar att det måste få ta den tid det tar, både för honom och mig, att få ett vettigt jobb. There is only so much we can do about it.

Men det vore ju så underbart om...
  • Vi båda hade en stabil inkomst.
  • Jag arbetade kontorstider och kunde få någon slags rutin i mitt liv.
  • Jag hade ett jobb där jag får användning av min utbildning på ett eller annat sätt.
  • Jag hade ett jobb där det mest av allt påverkar mig om jag tex är sjuk. Det är jag som vid ett senare tillfälle får ta igen det jag inte hann med när jag var hemma. Inte som det är nu att dom blir en person för lite på jobbet och får slita som djur om dom inte kan hitta någon ersättare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0