Dag 11 – Mina syskon
Lillasyster Josefin.
Min två år yngre lillasyster är min absoluta favoritsyster (nehe tänker ni då, konstigt eftersom jag bara har en syster). Ganska ofta gör hon mig tokig och det kan gå långa perioder mellan att vi pratar. Men samtidigt är hon min absolut bästa kompis och kommer alltid att vara det. Me loves you sis! Hon är envis som få men har samtidigt väldigt lätt för att ändra sig. Hon vill ha mycket uppmärksamhet trots att hon är blyg. Hon är ett litet troll och den absolut bästa systern man kan ha!
När vi var små bråkade vi en hel massa (kallas det syskonkärlek?), men samtidigt var vi ännu bättre kompisar än vad vi är idag. Dock var väl jag den bossiga storasystern och Jossi fick lov att följa mina "regler" när vi lekte, annars blev det ingen lek (jag var ju stor och hade bättre saker för mig än att leka hennes barnsliga lekar... eller hur var det nu?).
Lillebror Pelle.
Jag tror jag tappade bort honom lite när jag flyttade upp till Skellefteå i fyra år. När jag flyttade var han en liten söt och busig pojke på 11 år. När jag kom hem i våras var han en rockig 15 åring som älskar att spela trummor och är nog vuxnare än de flesta i hans ålder. När hände det liksom?! Jag tror och tycker att vi är väldigt lika varandra till sättet, mycket mer lika än vad jag och Jossi är. Jag känner som igen mig i honom, trots att det skiljer nio år mellan oss.
Jag tror inte att jag och Pelle har bråkat, någonsin. Inte ett enda fult ord, inte ett enda slagsmål, ingenting. Det skyller jag helt och hållet på åldersskillnaden. Han har alltid varit så liten och när han inte längre var liten var jag helt plöttsligt vuxen.
Min två år yngre lillasyster är min absoluta favoritsyster (nehe tänker ni då, konstigt eftersom jag bara har en syster). Ganska ofta gör hon mig tokig och det kan gå långa perioder mellan att vi pratar. Men samtidigt är hon min absolut bästa kompis och kommer alltid att vara det. Me loves you sis! Hon är envis som få men har samtidigt väldigt lätt för att ändra sig. Hon vill ha mycket uppmärksamhet trots att hon är blyg. Hon är ett litet troll och den absolut bästa systern man kan ha!
När vi var små bråkade vi en hel massa (kallas det syskonkärlek?), men samtidigt var vi ännu bättre kompisar än vad vi är idag. Dock var väl jag den bossiga storasystern och Jossi fick lov att följa mina "regler" när vi lekte, annars blev det ingen lek (jag var ju stor och hade bättre saker för mig än att leka hennes barnsliga lekar... eller hur var det nu?).
Lillebror Pelle.
Jag tror jag tappade bort honom lite när jag flyttade upp till Skellefteå i fyra år. När jag flyttade var han en liten söt och busig pojke på 11 år. När jag kom hem i våras var han en rockig 15 åring som älskar att spela trummor och är nog vuxnare än de flesta i hans ålder. När hände det liksom?! Jag tror och tycker att vi är väldigt lika varandra till sättet, mycket mer lika än vad jag och Jossi är. Jag känner som igen mig i honom, trots att det skiljer nio år mellan oss.
Jag tror inte att jag och Pelle har bråkat, någonsin. Inte ett enda fult ord, inte ett enda slagsmål, ingenting. Det skyller jag helt och hållet på åldersskillnaden. Han har alltid varit så liten och när han inte längre var liten var jag helt plöttsligt vuxen.
Kommentarer
Trackback
