Bästa julklappen
Förra julen, alltså den 2008, gav jag farmor en bok i julklapp - Till mitt barnbarn. Tanken med boken var att hon när hon hade tid, lust och ork skulle fylla i den och vid ett senare tillfälle ge tillbaka den till mig så att jag kunde läsa om hennes liv. Jag har alltid tyckt att det är så mysigt när hon berättar om när hon var liten, vad dom gjorde uppe i Samakko och så. Jag tror även att hon tycker det är kul att berätta. Därför var det verkligen en perfekt julklapp!
Den här julen fick jag tillbaka boken. Hade inte alls förväntat mig att hon skulle fylla i den så fort och än mindre att hon skulle fylla i så mycket. Varje sida är proppfull och det är skrivet där det inte ens finns några rader att skriva på. Under en rubrik var hon tvungen att tejpa in en extra sida bara för att få plats, på ett annat ställe skrev hon att det inte fick plats men att hon skulle berätta för mig någon gång. Hon har framkallat kort från alla möjliga tillfällen, nya som gamla. Ett kort var på alla hennes 8 syskon, kort på hennes föräldrar, på hennes mor och farföräldrar, på farfaras syskon och föräldrar, på pappa och mina fastrar när dom var små. Allt för att jag skulle få veta.
Jag vet att det var jag som köpte boken från första början, men jag är så glad att hon verkar ha gillat den och därför fyllt den med många många av hennes minnen. Det mysigaste var att läsa om när hon och farfar träffades. Kommer inte ihåg så mycket av min farfar då han dog när jag var åtta men det verkar som att dom två var alldeles perfekta för varandra. Sen var det riktigt roligt att få veta sånt som man annars aldrig skulle komma på att fråga om, tex. när hon och farfar köpte sin första diskmaskin.
Läste ut boken idag men lär läsa den många gånger om och om igen.
Den här julen fick jag tillbaka boken. Hade inte alls förväntat mig att hon skulle fylla i den så fort och än mindre att hon skulle fylla i så mycket. Varje sida är proppfull och det är skrivet där det inte ens finns några rader att skriva på. Under en rubrik var hon tvungen att tejpa in en extra sida bara för att få plats, på ett annat ställe skrev hon att det inte fick plats men att hon skulle berätta för mig någon gång. Hon har framkallat kort från alla möjliga tillfällen, nya som gamla. Ett kort var på alla hennes 8 syskon, kort på hennes föräldrar, på hennes mor och farföräldrar, på farfaras syskon och föräldrar, på pappa och mina fastrar när dom var små. Allt för att jag skulle få veta.
Jag vet att det var jag som köpte boken från första början, men jag är så glad att hon verkar ha gillat den och därför fyllt den med många många av hennes minnen. Det mysigaste var att läsa om när hon och farfar träffades. Kommer inte ihåg så mycket av min farfar då han dog när jag var åtta men det verkar som att dom två var alldeles perfekta för varandra. Sen var det riktigt roligt att få veta sånt som man annars aldrig skulle komma på att fråga om, tex. när hon och farfar köpte sin första diskmaskin.
Läste ut boken idag men lär läsa den många gånger om och om igen.
Kommentarer
Trackback
