Nu har jag gett upp
Är så trött på den här bloggen just nu!! Så nu har jag gjort en ny och så länge den inte är sämre så kommer detta vara det absolut sista inlägget här!
Nya bloggen är:
http://annamopp.blogspot.com/
cya there :P
Nya bloggen är:
http://annamopp.blogspot.com/
cya there :P
suck
ibland undrar man...
Live @ Campus
I torsdags kl.16 börjades det... bärandet! Vi skulle först bära golvplattor och sedan bära många tunga garderober från forum till campushallen.. tog ungefär två timmar, sen fick vi gå hem. Hade ju planerat att sova mycket den natten men inte då, blev 3h... *suck*
kl.10 på fredagmorgon samlades vi i campushallen igen för att bära mer saker... över hundra stolar med tillhörande bord skulle hämtas i B-huset och ett skyddsrum. Som tur var fick vi efter ett tag en stor vagn att köra allt på! Framför allt var dte tur eftersom vi även skulle bära soffor... Så kort sagt bar vi i 5h. Sen var vi så pass klara att vi fick gå hem en stund. Tog en välbehövlig dusch och sedan var det dags att gå tillbaka. Samling kl.17 för info och sedan middag. Dörrarna öppnades vid 17.30 men det kom nästan ingen då. Sen kl.19 var det dags för mig och Pia att inta den nedre garderoben. Var fortfarande jättelugnt och vi skulle bara stå där i en halvtimme så det var ju lugnt! Sen rast i 1½h. Ison och Fille gick på scenen vid 20 så vi kollade lite på dem. De var väl inte överdrivet bra men... Sen vid 21 var vi städ. Fanns inte så jättemkt att göra så mellan skräpplockande och papperskorgstömmande hann vi se Sugarplum lite.. =) Sen 22.30 var det dags för garderoben igen... och det var kaos!! Ojojoj vad vi sprang! Tillslut fick vi stänga garderoben eftersom den var full men det fanns nästan hela tiden massor att göra ändå eftersom folk ville hämta saker i fickorna eller hämta ut jackorna. Men hann iaf äta mig en macka undertiden och dricka lite juice. Sen vid 00 var det dags att vara funktionär. Dvs sitta själv vid en dörr och se till att ingen tog med sig någon dricka ut ur rummet... ytterst tråkigt! Höll seriöst på att somna trots discomusiken :P Satt där i en timme innan vi stängde.
Nu skulle vi bära tillbaka allt... Började med en av de stora tunga garderoberna men när vi kom tillbaka och skulle hämta nästa fick vi veta att killarna som skulle städa var väääldigt omotiverade så vi bytte helt enkelt med dem, lyx! Det var sååå skönt att mobba och sopa!! Jag och Lisa fick städa Villan där artisterna hade haft sina loger... kinda messy yeh... När vi var klara hade de tagit ner scenen så det var då dags att städa hela det stora rummet. Torrmoppade i evigheter haha! Men sen fick vi iaf gå hem... kl4... och då var ändå inte allt klart! *undrar hur länge resten höll på*
Men det var kul! Jobbigt... men kul!! Och det var massor med folk och de tyckte tydligen det var kul så det blev en lyckad kväll. Bilder kommer ikväll om jag orkar..
kl.10 på fredagmorgon samlades vi i campushallen igen för att bära mer saker... över hundra stolar med tillhörande bord skulle hämtas i B-huset och ett skyddsrum. Som tur var fick vi efter ett tag en stor vagn att köra allt på! Framför allt var dte tur eftersom vi även skulle bära soffor... Så kort sagt bar vi i 5h. Sen var vi så pass klara att vi fick gå hem en stund. Tog en välbehövlig dusch och sedan var det dags att gå tillbaka. Samling kl.17 för info och sedan middag. Dörrarna öppnades vid 17.30 men det kom nästan ingen då. Sen kl.19 var det dags för mig och Pia att inta den nedre garderoben. Var fortfarande jättelugnt och vi skulle bara stå där i en halvtimme så det var ju lugnt! Sen rast i 1½h. Ison och Fille gick på scenen vid 20 så vi kollade lite på dem. De var väl inte överdrivet bra men... Sen vid 21 var vi städ. Fanns inte så jättemkt att göra så mellan skräpplockande och papperskorgstömmande hann vi se Sugarplum lite.. =) Sen 22.30 var det dags för garderoben igen... och det var kaos!! Ojojoj vad vi sprang! Tillslut fick vi stänga garderoben eftersom den var full men det fanns nästan hela tiden massor att göra ändå eftersom folk ville hämta saker i fickorna eller hämta ut jackorna. Men hann iaf äta mig en macka undertiden och dricka lite juice. Sen vid 00 var det dags att vara funktionär. Dvs sitta själv vid en dörr och se till att ingen tog med sig någon dricka ut ur rummet... ytterst tråkigt! Höll seriöst på att somna trots discomusiken :P Satt där i en timme innan vi stängde.
Nu skulle vi bära tillbaka allt... Började med en av de stora tunga garderoberna men när vi kom tillbaka och skulle hämta nästa fick vi veta att killarna som skulle städa var väääldigt omotiverade så vi bytte helt enkelt med dem, lyx! Det var sååå skönt att mobba och sopa!! Jag och Lisa fick städa Villan där artisterna hade haft sina loger... kinda messy yeh... När vi var klara hade de tagit ner scenen så det var då dags att städa hela det stora rummet. Torrmoppade i evigheter haha! Men sen fick vi iaf gå hem... kl4... och då var ändå inte allt klart! *undrar hur länge resten höll på*
Men det var kul! Jobbigt... men kul!! Och det var massor med folk och de tyckte tydligen det var kul så det blev en lyckad kväll. Bilder kommer ikväll om jag orkar..
Dreams come true?
It's that moment when you meet your idol, when all your dreams come true; there's a feeling of secret disappointment - Cecelia Ahern
Har funderat lite på det idag... Och på ett sätt stämmer det ju! På något sätt blir man aldrig nöjd. Jag kommer ihåg första gången jag träffade Westlife. Ok, träffade var väl inte riktigt rätt ord. Killarna kom ut från sheraton och det enda som hände var att jag gjorde "hi5" med Mark. Vid just det tillfället var jag lyckligast i världen! Men det enda det egentligen gjorde var att jag ville ha mer! En autograf, en kram, ett kort, en pratstund... kanske till och med att de någon gång skulle känna igen mig... Men vad händer? Jo, nu när jag fått allt det där längtar jag tillbaka!! Allt var så lätt på den tiden, man hade inga "krav" på sig själv att man "var tvungen att lyckas"... Inte att jag klagar, inte alls! Men en smula sanning finns det allt i det hon skrev!
Har funderat lite på det idag... Och på ett sätt stämmer det ju! På något sätt blir man aldrig nöjd. Jag kommer ihåg första gången jag träffade Westlife. Ok, träffade var väl inte riktigt rätt ord. Killarna kom ut från sheraton och det enda som hände var att jag gjorde "hi5" med Mark. Vid just det tillfället var jag lyckligast i världen! Men det enda det egentligen gjorde var att jag ville ha mer! En autograf, en kram, ett kort, en pratstund... kanske till och med att de någon gång skulle känna igen mig... Men vad händer? Jo, nu när jag fått allt det där längtar jag tillbaka!! Allt var så lätt på den tiden, man hade inga "krav" på sig själv att man "var tvungen att lyckas"... Inte att jag klagar, inte alls! Men en smula sanning finns det allt i det hon skrev!