I funderartagen

Jag har 291,50 kr kvar på mitt konto. Det efter att jag lånat 500 kr från mitt sparkonto den här månaden. Visst, jag är inte pank men jag mår dåligt över att inte ha full koll på min ekonomi.

Innan jag flyttade hemifrån var pengar aldrig ett bekymmer. Framför allt eftersom mamma och pappa ju stod för boende och mat. Det är ju trots allt två stora kostnader. Men sen kan man ju inte direkt påstå att mamma och pappa har dålig med pengar heller. Inte att dom är rika miljonärer (även om Simon vill tro det) men dom har alltid pengar över. Vad jag vet i alla fall. Sen kan jag ju inte säga säkert för jag har självklart inte 100% insyn i deras ekonomi. Men det jag vill komma fram till är att jag då aldrig behövde bekymra mig om pengar. Det gick alltid ihop sig.

När jag flyttade hemifrån var det inte heller något problem.
Trots att jag varje månad sparade minst 1000kr från mina CSN -pengar (7000kr/månad) till kommande Westlife-turné så hade jag vid varje månads slut ungefär 1000kr kvar. Det var inte förrän jag och Simon flyttade ihop som pengarna började försvinna. Dock inte direkt utan snarare nu efter jul. Och att vara utan pengar är verkligen någonting som skrämmer mig. Något enormt. Jag har ingen som helst lust att prova på det heller. För utan pengar har jag aldrig varit. Jag har trots allt mina två sparkonton och en hel massa fonder om det skulle bli i mitt tycke totalkris. Men jag vill inte behöva ta av dom pengarna. Jag vill verkligen inte det. Det har alltid funkat så varför funkar det inte nu?
  • Förut betalade jag mat för en person. Nu betalar jag för två
  • Förut betalade jag hyra. Nu betalar Simon hyran.
Med andra ord jämnar de två ut sig och kan inte vara orsaken till varför pengarna försvinner.
  • Förut la jag ut jättemycket pengar på Westlife.
  • Nu har vi sparat pengar till en London-resa.
  • Förut köpte jag jättemycket CD-skivor.
  • Nu köper jag hyfsat mycket kläder.
Det jämnar också ut sig. Och alla andra kostnader som tex. mobilräkningen och försäkring kostar precis lika mycket som förut.

Men någonting måste ju göras. För som sagt är jag livrädd för att inte ha pengar. Jag vill alltid ha en buffert. Så dom ända vettiga lösningarna jag kan komma på just nu (för jag vill ju fortfarande kunna shoppa och gå på Traversen ibland och så) är:
  • Se om Simon kan försöka ha en buffert varje månad så jag slipper ta hela "buffert-ansvaret" själv.
  • Köpa betydligt mindre snacks. Snacks är dyrt och man klarar sig faktiskt utan. 
Sen får jag se, när jag pratar med Simon ikväll om det finns något mer man kan göra. För lilla bortskämda Anna klarar inte att ha närmare 300kr kvar på kontot när det är fyra dagar till löning (läs CSN-lån).

Kommentarer
Postat av: Ewe

Jag har samma som du nästan. 274 kvar. ;P

2009-04-20 @ 19:05:34
URL: http://ewees.blogg.se/
Postat av: Anonym

Heh. Jag vet vad du menar. Det kanns konstig nar man inte har pengar. Om du vill ha battre koll pa ekonomi forsoka skriva ner hur mycket pengar gar till vad varje manad. VARJE gang du kopa nanting, skriv ner det. Pa slutat av manad borde du har en battre ide. Eller kopa allt med kort och titta pa var pengar har gatt.



Det har varit konstig for mig att vara tillsammens med David lite gran, eftersom nu ta han ALL ansvar. Jag har ingen ide var var pengar gar, hur mycket var kostnadar ar eller nat. Det ende jag har koll pa ar mat som jag kopa.



Utan min mama skulle jag inte har nan pengar i sparkonto alls. Jag gar ner varje manad ocksa. Men jag forsoka leva pa 2 och halv nar mat ar 3. ;)

2009-04-21 @ 06:35:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0