Take That, 5 juli 2011, Wembley Arena

Det började regna i London lagom till när det var dags att åka ut mot Wembley. Fantastiskt bra då Wembley Arena ju är utomhus samt att det varit världens sommarväder hela dagen och vi därför inte alls var klädda för regn. Lyckligtvis hittade några relativt bra platser som var under tak. De flesta biljetterna var ju, liksom våra, Unreserved seating or pitch standing och det var bara kanske hälften av dessa sittplatser som var under tak.

Pet shop boys var förband. Var någon skum gubbe som kom ut på catwalken där han skrev på ett gigantiskt tangentbord att det var dags för förband och sedan kom det ut folk med färglada boxar på huvudet samt han sångaren. Kände nog igen tre eller fyra av de nio låtar han sjöng och under just de låtarna var det väl helt ok. Annars var det mest bara konstigt.



Sedan var det äntligen dags för Take That! Gary, Jason, Mark och Howard kom ut på scenen, tog emot publikens jubel, bugade och bockade och började sedan sjunga min absoluta favorit Take That-låt, Rule the world. Underbara Greatest day stod näst på tur och sedan Hold up a light. Patience var självklart en publikfavorit och konserten var hittils riktigt riktigt bra. Det var dock inte förrän i nästa låt, Shine, som man riktigt förstod vilken cool och påkostad show det tillslut skulle bli. Det kom ut dansare efter dansare på scenen och Mark red på en stor ljuslila drake över catwalken. Egentligen var den låten ett enda virrvarr och man hade till och från lite svårt att urskilja vem som var vem på scenen (förutom Mark då såklart) men samtidigt var det så kul och det passade verkligen låten!



Nästa del av konserten var Robbies del. Och för alla som har fått för sig att "Robbie behöver inte Take That men Take That behöver Robbie" så var inte det här konsertens höjdpunkt. Visst är det coolt att Robbie kan stå på scenen och låta publiken sjunga hela låtar åt honom och ja, jag älskar Robbies musik men om vi ska gå på hur mycket publiken skrek så nej, Robbie stal inte showen och Take That är helt sjukt bra både med och utan honom. Men åter till själva konserten. Let me entertain you, Rock DJ, Come undone, Feel och Angels var låtarna Robbie tagit med i sin del. Helt självklara låtar och de var precis lika bra som förväntat.



När det sedan var dags för alla fem att gå på scenen stod de ovanför den stora bildskärmen. Vatten forsade ner medan de sjöng The Flood och en bit in i låten hissades killarna också ner. Det här var delen av konserten med bara nya låtar. SOS som sätter sig på hjärnan direkt, Underground Machine och Kidz där de använde slutet av catwalken som ett schackbräde och spelade schack med sig själva och dansarna. En helt underbar låt och absolut en av mina favoriter under kvällen. Pretty things var sista låten innan det var dags för nästa del av konserten...



...Nostalgi-delen! Det här var verkligen en publikfavorit rakt igenom. Inte nödvändigtvis min favoritdel även om det såklart var riktigt bra men det var verkligen som att alla blev 14 igen. De pratade lite om gamla poser på skivomslag, påminde publiken om låtar de gjort och sjöng små snuttar av Million love songs, Babe och Everything changes but you. Gary bjöd de andra på dricka (han, Jason och Howard fick rödvin medan Robbie och Mark fick mjölk) och de töntade runt alldeles lagom mycket. Back for good och Pray sjöng de sedan hela låtarna om jag inte kommer ihåg helt fel.



Love Love stod näst på tur. Killarna satt då på den jättestora gubben och åkte ut på den genom publiken. I nästa låt, Never forget, hade de hoppat av gubben som då började ställa sig upp tills han stod helt raklång med armarna utsträckta. Tur att det var en utomhuskonsert, annars hade han nog slagit huvudet...



Konserten avslutades ute på den lilla scenen (slutet av catwalken som i övrigt hade plockats bort för att göra plats åt gubben) med lite av Robbies No regrets innan de sjöng Relight my fire och underbara Eight letters.



Det är inte den bästa konserten jag har varit på, men det är det överlägset coolaste! Och jag har äntligen äntligen fått se Take That live. Det om något var ju en upplevelse och jag hoppas verkligen jag kan se dem igen någon gång! Helt klart sevärt!! Sen hoppas jag innerligt att de har spelat in konserten någonstans, jag vill ha en DVD!

Westlife, 11 februari 2005, the Point Dublin

Första gången jag och Lisa åkte utomlands för att se en konsert. Var helt fruktansvärt långt att gå till arenan. Vi gick och gick och gick (och passerade den ena badrumsaffären efter den andra). Men tillslut kom vi fram! Westlife hade fyra eller fem förband varav de flesta var helt ok.

Konserten började med att Westlife gick genom hela publiken och upp på scenen. Uptown girl, Hey whatever, If I let you go och Mandy innan det var dags för klädbyte. Unbreakable, My love och Swear it again stod näst på tur. Sedan var det dags för vad jag fortfarande tycker är den turnéns absoluta höjdpunkt - When you're looking like that! Wow säger jag bara!

Årets medley bestod av många riktigt konstiga danser, de såg ut som både pingviner, ankor och dragspel. Ett riktigt roligt medley helt enkelt! Sen var det dags för Ratpack-delen. Tydligen var det 65 år sedan de träffade Frank Sinatra (behöver jag påpeka att de inte ens var 30 år gamla på den här konserten?) och han hade då sagt åt dem att göra ett Ratpack album.

Slutet var ett så typiskt Westlife-slut det bara kan vara. World of our own, What makes a man och Flyingwithout wings. Underbart!




Take That

Biljetter till Take Thats konsert på Wembley den 5 juli är precis inhandlade! Wohoo!


Femme Fatale Tour

Block B8, rad 3. Helt perfekt i mina ögon! Det är såklart kul att ha bästa platserna i hela arenan, men kanske inte till det priset. Framför allt inte när det inte är ens favoritartist. Nu kostade biljetterna 565kr och vi har faktiskt riktigt bra platser ändå. Så det 16 oktober sitter vi där, jag, Lisa och Jossi. Ska faktiskt bli skitkul! Har inte hört en enda av hennes nya låtar men det är ju nostalgi.


Fotbollsgalan, 15 november 2004, Hovet

Är väl egentligen inte en konsert, men Westlife var där och då var självklart jag och Lisa det med. Tidigare på dagen hade vi dessutom träffat Westlife samt varit på förhandsvisning av Turnaround DVDn. Men nu var det fotbollsgalan ja.

Tyvärr var det ju det året då Westlife promotade Allow us to be Frank. Det är inte ett bra album och har aldrig varit, förutom några små ljusglimtar (dvs. de lite snabbare låtarna som faktiskt är ganska roliga). Vi förväntade oss självklart att de skulle sjunga Ain't that a kick in the head och blev lite lagom besvikna när de istället kommer ut på scenen och sjunger Fly me to the moon. Lite kul var ju dock att Richard Sjöberg (visst var det han som var programledare?) påpekade att Nicky ju faktiskt spelat fotboll i Leeds.


fantastisk bild, eller hur?!

Anastacia, 18 oktober 2004, Globen

Det är ju alltid kul att gå på konsert, men en sak som gör det inte fullt lika kul är ju om man inte kan texten till låtarna och då inte kan sjunga med. Så var det definitivt den här kvällen. Var där med Anna och hade platser på rad 13 på parketten, det var en bra konsert men jag kunde bara texten till högst tre låtar. Det förstör lite helt enkelt.


Westlife Gravity Tour, 11 och 12 mars 2011, London O2

Kom på att jag glömt skriva om konserterna för två veckor sen.

Fredagen den 11 mars
Satt med Moa på ena långsidan. Lite sådär lagom långt ifrån. Eller egentligen alldeles för långt ifrån men med tanke på kommande påhitt var det alldeles perfekt!

Konserten började med No ones gonna sleep tonight och det var första gången någonsin jag gillade den låten. Det är ju något speciellt med att höra låtarna live! De satt på en varsin stol och hissades ner till scenen.



Nästa låt var When you're looking like that som de gjorde ett riktigt coolt slut på. Årets uptempo start fortsatte sedan med World of our own där de hade stora äpplen på scenen. Har fortfarande inte riktigt förstått varken det eller en del andra saker, men det var bara kul! What makes a man sen innan det var dags för klädbyte. När de kom ut på scenen igen sjöng de Safe i riktigt snygga kläder som lite liknade Unbreakablevideon. I alla fall kom då nästa udda sak. En elefant som simmade bland glödlampor. Någon som kan förklara det?



Home tillsammans med massa luftballonger, något man i alla fall kunde förstå symboliken i, var näst på tur innan det var dags för Nickys årliga bannerläsning. Kian tyckte det var dåliga banners, antagligen för att Nicky inte läste någon som hade med Kian att göra men det gillades inte riktigt av Nicky "I know we are a team but now your on your own". Nu var det dags för en av kvällen absolut bästa låtar! Beautiful tonight. Kan inte riktigt säga vad som var så fantastiskt bra, den bara var det.

Årets medley bestod av Viva la vida, Only girl, Time of your life, Bad romance och I predict a riot. Självklart var det ett riktigt bra medley och Bad romance var överlägset bäst. Men det var tyvärr inte i närheten av 2010 års medley. Dock hade de helt underbara kläder!



Nu var det dags för årets höjdpunkt och anledningen till varför vi satt så bra. Medan de sjöng Seasons in the sun, You raise me up och I'm already there flög de ut över publiken och hamnade alldeles perfekt framför oss (även om vi såklart såg dem från sidan). Men sen var det väl inte själva flygandet som gjorde det så bra utan snarare hur fantastiskt bra låtarna (och då framför allt Seasons in the sun) var. Sen kan man ju inte klaga på klädseln heller!



Väl tillbaka på scenen sjöng de I will reach you, också en av de bästa låtarna under kvällen. Då var det dags att plocka fram sitt lilla ljus och hålla upp det "If you got a candle, you better light now". Sista låten innan encoren var Flying without wings som såklart var precis lika bra som alltid! När de kom ut på scenen igen söng de What about now och Uptown girl med världens längsta intro, men det var kul!


(Är det för övrigt bara jag som tycker det ser ut som att Shane håller upp de röda läpparna?)

Kort sagt var det, som alltid när det gäller Westlife, en helt fantastiskt bra konsert och det är verkligen jättetråkigt att det inte kommer bli någon DVD av den. Men hur bra den än var så måste jag ändå säga att Where we are tour är bättre...

Lördagen den 12 mars
Hade betydligt bättre platsen, förutom när de flög ut över scenen och vi såg dem bakifrån såklart. Var jag, Lisa och Malin och vi satt på rad typ 15. Känns lite onödigt att skriva utförligt om konserten då det ju var samma som kvällen innan så det blir lite korta punkter och lite bilder bara.
  • Nicky hade världens längsta speech och hade kunnat hålla på precis hur länge som helst med sitt prat om allt och ingenting
  • Shane gjorde tummen upp åt våran flaggis när de flög förbi oss
  • Kian gjorde en slängkyss åt flaggis
  • Nicky såg (tror vi) flaggis
  • Mark fick ett ljus på huvudet av Kian i I will reach you

Mark och Nicky


Kian och Shane


Nicky med ett äpple bakom sig


Lite coolare än alla andra...


Shane


Mark och Kian med ett ljus på huvudet

Så ***** roligt!

Konståkning är verkligen min grej! Var så sjukt roligt och jag längtar redan till nästa söndag! Var folk i alla åldrar och på alla olika nivåer, ingen press utan bara härligt. Ååååh! Vill tillbaka!

*GRAVITY TOUR SPOILER* Helgens favoritkort


Nu är det snart dags

Imorgon drar Gravity tour igång i Cardiff och redan på fredag ska vi se den i London. Det börjar verkligen närma sig så nu gäller det att peppa rejält. Vill veta setlisten och merchen innan men ska hålla mig undan alla andra spoilers. Absolut inga bilder eller videos även om jag är helt sjukt nyfiken! Blir ju inte bättre av att man känner folk som är där imorgon, opening night.

Får nöja med med förra årets DVD sålänge. Och spela Westlife i iPoden på väg till jobbet. 5 dagar kvar...

(har ingen bild från 2001, men jag var såklart där!)


World of our own in the round 2002 - Globen.


Unbreakable the greatest hits tour - Globen


Turnaround tour 2004 - Skandinavium


No1s tour 2005 - the Point


Face to face tour 2006 - MEN arena


The love tour 2007 - AECC


Back home tour 2008 - Croke park


Where we are tour 2010 - Nottingham arena

I like the sound of this

"We're going to be taking you back to the early days this year, performing a number of songs we haven't done in years" - Kian Egan

Mycket att se fram emot helt plötsligt!

  • 1 mars - AIK-Luleå (Hovet)
  • 11 mars - Westlife (O2)
  • 12 mars - Westlife (O2)
  • 2 april - Stockholm Ice (Globen)
  • Eventuellt 15 juli - Take That (Parken?)
  • 2 november - Rihanna (Globen)

Ingen, en eller båda?

Det gås på alldeles för lite konserter! Ska ta och slå en pling till Lisa och se om vi ska göra slag i saken eller inte. Ber att få återkomma...

Man måste ju göra en gissning också

Kan någon påminna mig att jag skrev den här listan sen om ungefär en månad så jag kan jämföra hur många rätt jag hade?

Dessa låtar gissar jag kommer vara med på Gravity-tour:

Låtar från Gravity
  • Beautiful tonight
  • Safe
  • I will reach you
  • Noones gonna sleep tonight
  • Och en till... hmm... vilken ska vi dra till med? Closer? Chanses?

Gamla låtar (de överdrivet självklara)
  • Flying without wings
  • What makes a man
  • When you're looking like that
  • World of our own
  • Mandy
  • You raise me up
Gamla låtar (inte alls lika självklara)
  • Swear it again
  • Fool again
  • Uptown girl
  • Queen of my heart
  • I'm already there
Och ett medley såklart...

Vad tror du?

Och som komplement...

...till förra inlägget lägger vi in en sån här:


Idol 2004, Hägernässtudion

  • 24 september
  • 1 oktober
  • 8 oktober
  • 15 oktober
  • 5 november
  • 12 november
  • 19 november
Jag hade köpt biljetter till alla fredagsfinalerna. Man kan ju inte påstå att det var de dyraste biljetterna direkt. 30kr per gång och då ingick buss från Cityterminalen ut till Hägernässtudion. Jag var dock inte där alla gånger. En fredag i slutet på oktober hade jag helt enkelt ingen lust, så istället bänkade jag mig framför TVn hemma. Det var minst sagt ett dåligt val för just den fredagen var inga mindre än Backstreet Boys där! Men så kan det gå. Resten av fredagsfinalerna var jag där och det var minst sagt skitkul!

Dock förstår jag fortfarande inte riktigt vad tanken med finalen var. Det fanns ingen möjlighet att köpa biljetter (lite skillnad mot senaste finalerna) och i publiken satt det (om jag förstod det rätt) släkt, vänner och branschfolk. Kul?!

Den som väntar på nåt gott...


RixFM Festival, 4 september 2004, Kungsan

Det var åter igen dags! Det hade gått nästan två år sen sist, gången när jag och Lisa fick träffa honom. Den här gången var även Malin med och vi började köa direkt på morgonen. När vi snällt satt längst fram vid kravallstaketet och väntade kom det förbi några irländare som påstod att de bodde grannar med honom. En stund senare var första väntan över - soundcheck!



Någon timme senare var det dags på riktigt. Han sjöng några gamla låtar och den nya I hope you dance. Och om jag känner oss rätt skrek vi som galningar, sådär som bara pojkbandsfans kan.



NRJ-in-the-park, 21 augusti 2004, Kungsan

Var där med Jossi och Ewe. Köade någon timme och stod (såklart!) längst fram. Självklart var det en hel drös med artister där men de vi var där för att se var:

Natasha Bedingfield


Darren Heyes


och Rachel Stevens som vi också träffade efteråt.

Lite blandat

När jag började gå på en hel massa konserter gjorde jag en lista över alla konserter jag varit på. Jag sparade även alla konsertbiljetter och satte dem i små plastfickor på min vägg. Sen för kanske två år sedan tröttnade jag på att ha dem på väggen, men ville ändå ha kvar alla biljtter som minne. Så istället byggde jag, precis som Lisa, en bok där jag istället klistrade in biljetterna och skrev några rader om konserten. Det är den boken jag tittar i när jag en efter en bloggar om alla dessa konserter. Problemet är ju bara när man kommer till sådant som stod med på den ursprungliga listan men man inte har något minne av. Jag hamnade på ett sånt ställe igen nu.

  • Allsång på Skansen 2004, Skansen. (datum?)
  • OKEJ-dagen, 19 augusti 2004, Gröna Lund
Är det någon som var med mig på någon av dessa? Vad hände? Vilka artister såg vi?


Uppdate:

Hittade lite kort från OKEJ i alla fall. Den som söker han letar? Visade sig att jag var där med (eller i alla fall träffade där) Emelie och de artister jag känner igen från bilderna är: Brolle, Danny och Jimmy-vad-han-nu-heter-som-var-med-i-FameFactory.

Tidigare inlägg
RSS 2.0