Dreams come true

Hade en riktigt konstig dröm inatt. Jag, Lisa, Malin, Teena och Lisas barnvagn (utan barn) var på Westlifekonsert. Konserten var i Sollentuna Centrum fast det såg inte ut så som det gör på riktigt. Längst bort i ena änden fanns det en bio där man kunde kolla rakt ner i den stora bassängen i badhuset. Bredvid allt det där låg det en liten konsertlokal. Det var biostolar formade i en halvmåne och scenen var längst ner, inglasad och täckt med en gammal mörkgrön heltäckningsmatta. Shane, Kian och Nicky var iklädda Dreams come true-kläderna, kackerlacksvarianten. Mark hade gröna byxor och en grön skjorta, såg ut lite som att han firade Paddys day.

Dom sjöng några få låtar. Sedan var det dags för lekar. Ungefär ett 20 fans fick komma ner på heltäckningsmattan där dom hade ställt upp en massa stolar i en ring. Vi skulle leka hela havet stormar tillsammans med ett lika stort antal (som Simon skulle kallat dom) baggybyxor med kniv. Alla hade faktiskt baggybyxor och kniv. Därför fick den illgröna Mark inte vara lekledare själv, så som det var bestämt från början, utan fick hjälp av allas våran Dave. Dock hade leken inte dom vanliga reglerna. Man fick 1p om man satt kvar på sin stol, 0,5p om man bytte stol och åkte ut om man blev utan stol. Hon som satt bredvid mig fick sin stol borttagen även fast hon satt på den. Tydligen gick leken till så på Irland. Alla blev lite lagom sura så Mark bytte snabbt lek. Leken hette "den som är näst snabbast på att springa ut genom glasdörren vinner 1000kr". Någon random person vann och sedan var det paus medan Dave plockade undan alla stolar.

Jag och Lisa bestämde oss då för att ta en mindre promenad i centrumet. Hon hade barnvagnen med sig. Efter ett tag hörde vi When you're looking like that lite svagt i bakgrunden. Vi fick då panik och skulle springa tillbaka till konserten. Problemet var bara att vi hade gått vilse. Så vi sprang omkring tills vi hittade Pressbyron. Lisa postade ett paket där innan vi sprang vidare. Jag hittade en dörr som gick till badhuset så vi tog den vägen. Den ledde till en blöt och trasig trappa. Vi tog oss ner. Träffade två tjejer som satt och bastade och frågade dom om vägen. Dom hade ingen aning så vi sprang vidare. Tillslut hittade vi en trappa upp. En sån trappa som korvar sig. Var inte det lättaste att få upp barnvagnen men tillslut gick det. Där uppe såg vi en grön heltäckningsmatta så vi följde den tills vi hittade ytterligare en trappa. Den ledde lyckligtvis in till konserten så vi gick in för att se att konserten inte alls hade börjat igen. Mark hade kommit ut på scenen och hjälpte Dave att plocka skräp. Han välkomnade oss och sa att vi nu bara väntar på 15 personer innan konserten kan börja igen. Sen vaknade jag.


Kackerlackskläderna

Kommentarer
Postat av: Malin

haha vilka drömmar man kan ha.. man kan ju undra vad Lisa gjorde med barnvagnen..

2009-12-19 @ 12:55:06
URL: http://ouialin.blogg.se/
Postat av: Lisa

Vad jobbigt att springa i alla dom där trapporna med barnvagn. Motion säger jag bara! Kanske bra att det inte var något barn där i.

2009-12-19 @ 14:46:05
URL: http://dublinbaby.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0