Running wild among all the stars above

Jag är nog sämst på att vänta. Antagligen har jag absolut ingenting att oroa mig för, men ändå sitter jag här med gråten i halsen och oroar mig. Vill bara att telefonen ska ringa och att allting ska vara bra. Eller i alla fall inte sämre än förväntat. Sen kan jag sova. Men tills dess lär jag fortsätta oroa mig.

Älskar dig ju.