Ändå ganska nöjd
Både när jag jobbade i Skellefteå och i Häggvik mådde jag dåligt varje morgon jag visste att jag skulle dit och jobba. Jag trivdes verkligen inte på något av ställena. I Skellefteå fanns det väl något mer eller mindre allmänt ogillande av Stockholmare samt att gästerna konstant beställde saker vi inte har. I Häggvik var hela bunten bästa kompisar från Rudbeck och flera år yngre än mig. Lite lagom kul att lyssna på folk som är överlyckliga för att dom bara har ett år kvar till studenten medan man själv tog studenten 2005.
Nu jobbar jag till kanske 80% med ett gäng turkar som hälften av tiden inte pratar svenska. Dvs, jag förstår inte ett ord. Men det gör mig absolut ingenting för under den andra hälften är alla jättesnälla och trevliga. Trots att jag bara jobbat där i två dagar känner jag mig redan som en i gänget, vilket jag aldrig lyckades med på dom två andra ställena. Jag trivs helt enkelt här.
Sen skulle jag självklart aldrig tacka nej till ett vettigare jobb. Har ju inte pluggat tre år på universitet för det här. Men det duger så länge.
Nu jobbar jag till kanske 80% med ett gäng turkar som hälften av tiden inte pratar svenska. Dvs, jag förstår inte ett ord. Men det gör mig absolut ingenting för under den andra hälften är alla jättesnälla och trevliga. Trots att jag bara jobbat där i två dagar känner jag mig redan som en i gänget, vilket jag aldrig lyckades med på dom två andra ställena. Jag trivs helt enkelt här.
Sen skulle jag självklart aldrig tacka nej till ett vettigare jobb. Har ju inte pluggat tre år på universitet för det här. Men det duger så länge.
Kommentarer
Trackback
