Running wild among all the stars above

Läste en sak i en kompis blogg som fick mig både att reagera och börja fundera. Om du känner dig träffad (vare sig det var just du som skrev det i din blogg eller om du känner likadant) så ta absolut inte det här som någon form av kritik. Det enda jag menar är att jag inte skulle kunna leva så.

Det personen skrev var att hon inte mådde bra och där av inte var speciellt bra sällskap. Än så länge är jag med. Men det som fick mig att fundera var att hon tyckte det var tur att hennes pojkvän inte var där (för att hon inte var nå bra sällskap). Jag skulle ha tänkt precis tvärt om. Dels vill jag ha sällskap när jag känner mig ynklig, dels skulle jag inte vilja ha ett förhållande där jag inte kan få känna mig precis så ynklig som jag vill. Om jag mår dåligt vill jag ha min pojke där. Kanske just för att jag inte är något bra sällskap just då. Jag skulle tänka "Ok, jag mår dåligt. Då får han vara bra sällskap för oss båda". Och självklart tvärt om om det är han som mår dåligt.

Men som sagt. Se det absolut inte som någon kritik, för det är det inte. Det är bara så jag tänker och vill leva mitt liv.