Nu blir det lite roligare!
Den tredje första konserten jag var på fick jag biljetterna till i julklapp. Har så sjukt mycket minnen från allt som har med det här att göra. Hela familjen var uppe i Jämtland hos mormor och morfar och firade. Av någon anledning var jag övertygad om att jag aldrig skulle få nå biljetter även fast det var det jag önskade mig allra mest. Så när jag öppnade kuvertet med biljetten bara flög jag upp och sprang och kramade pappa. Jag skulle få se Westlife! Jag trodde verkligen inte att det var sant.
Morgonen den 23 april 2001 började med att vi firade lillasysters 13 årsdag (förlåt Jossi om jag räknat fel). Sedan var det dags att gå till skolan. Det var för övrigt pannbiff till till lunch. Efter skolan gick jag bort till lillasysters skola för att hämta upp henne. Minns att vi lånade en dator på skolan och kollade Lunarstorm ett tag. Tog tåget in till stan och gick bort till Sheraton som jag bara av en slump hade hittat någon vecka tidigare och tänkt att "där brukar Westlife bo". Mycket riktigt bodde dem där och när vi kom dit var det en massa tjejer där utanför och någon hade med sig högtalare och spelade My Love på högsta volym. Efter bara 20 minuter kom Mark ut, men ingen verkade fatta att det var han innan resten av killarna kom ut. Jag var helt chockad och hade verkligen ingen aning vad jag skulle ta mig till. Jag lyckades i alla fall göra hi 5 med Mark. Vet att jag la märke till att Bryan hade en söt tröja och att Kian pratade i telefon.
Sen hände det pinsamma. Medan Westlife hoppade in i bilen började alla fans röra sig närmare och närmare bilen vilket resulterade i att jag ramlade in i motorhuven. När jag tittade upp såg jag en asgarvande Bryan inne i bilen.
Vidare till mammas jobb. Hon skulle ju också med på konserten. Vi åt middag i Gamla stan innan vi rörde oss bort mot Globen. Var egentligen tänkt att vi skulle träffa Lisa där men eftersom vi inte visste hur hon såg ut misslyckades det ganska rejält och vi gick och satte oss istället. Satt ganska högt upp långt åt sidan, etage 4 sektion C43 (som det hette på den tiden) för att vara exakt.
Konserten började med en video följt av Dreams come true. Det var utan tvekan det bästa jag någonsin sett! Det enda man kunde klaga på var att vi satt så långt åt sidan att vi inte såg alla killarna i Swear it again. Medleyt var helt otroligt coolt däremot. Så långt ifrån vad man var van att se Westlife göra och favoriten Nicky fick sjunga en hel massa. Var verkligen helt sjukt roligt! För att inte tala om Uptown girl och den fula dansen. Sen efter What makes a man reste mamma sig upp och tänkte gå. Antar att hon ville skynda sig ut innan alla andra. Men det gick ju inte! Var ju två låtar kvar, I lay my love on you och Flying without wings. Även om jag visste precis vad som skulle hända under Flying without wings blev jag helt chockad. Dom kom så nära och sjöng så fantastiskt bra. En helt perfekt avslutning på en helt perfekt konsert! Den första av hittils 35 Westlife-konserter. Ett minne för livet helt enkelt.
Morgonen den 23 april 2001 började med att vi firade lillasysters 13 årsdag (förlåt Jossi om jag räknat fel). Sedan var det dags att gå till skolan. Det var för övrigt pannbiff till till lunch. Efter skolan gick jag bort till lillasysters skola för att hämta upp henne. Minns att vi lånade en dator på skolan och kollade Lunarstorm ett tag. Tog tåget in till stan och gick bort till Sheraton som jag bara av en slump hade hittat någon vecka tidigare och tänkt att "där brukar Westlife bo". Mycket riktigt bodde dem där och när vi kom dit var det en massa tjejer där utanför och någon hade med sig högtalare och spelade My Love på högsta volym. Efter bara 20 minuter kom Mark ut, men ingen verkade fatta att det var han innan resten av killarna kom ut. Jag var helt chockad och hade verkligen ingen aning vad jag skulle ta mig till. Jag lyckades i alla fall göra hi 5 med Mark. Vet att jag la märke till att Bryan hade en söt tröja och att Kian pratade i telefon.
Sen hände det pinsamma. Medan Westlife hoppade in i bilen började alla fans röra sig närmare och närmare bilen vilket resulterade i att jag ramlade in i motorhuven. När jag tittade upp såg jag en asgarvande Bryan inne i bilen.
Vidare till mammas jobb. Hon skulle ju också med på konserten. Vi åt middag i Gamla stan innan vi rörde oss bort mot Globen. Var egentligen tänkt att vi skulle träffa Lisa där men eftersom vi inte visste hur hon såg ut misslyckades det ganska rejält och vi gick och satte oss istället. Satt ganska högt upp långt åt sidan, etage 4 sektion C43 (som det hette på den tiden) för att vara exakt.
Konserten började med en video följt av Dreams come true. Det var utan tvekan det bästa jag någonsin sett! Det enda man kunde klaga på var att vi satt så långt åt sidan att vi inte såg alla killarna i Swear it again. Medleyt var helt otroligt coolt däremot. Så långt ifrån vad man var van att se Westlife göra och favoriten Nicky fick sjunga en hel massa. Var verkligen helt sjukt roligt! För att inte tala om Uptown girl och den fula dansen. Sen efter What makes a man reste mamma sig upp och tänkte gå. Antar att hon ville skynda sig ut innan alla andra. Men det gick ju inte! Var ju två låtar kvar, I lay my love on you och Flying without wings. Även om jag visste precis vad som skulle hända under Flying without wings blev jag helt chockad. Dom kom så nära och sjöng så fantastiskt bra. En helt perfekt avslutning på en helt perfekt konsert! Den första av hittils 35 Westlife-konserter. Ett minne för livet helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
