Where we are tour 2010
Om det är någon som tänkt se turnéen och inte vill veta något eller se några bilder från den så föreslår jag att ni slutar läsa redan nu och istället kanske läser inlägget om själva resan.
Först och främst måste jag påpeka att Westlife verkligen tagit allt en nivå högre. Herregud va bra det var! Det var mer personligt, inte lika pojkbandigt men ändå en klockren Westlife-konsert! Älskade även att scenen inte var symetriskt och att det inte fanns en enda trappa. Mycket nice!
Men innan det var dags för Westlife var det ju dags för förband! Årets förband var Jodis (Kians fruga) nya tjejband Wonderland som dessutom hade Kian och Louis Walsh som managers. Så innan dom kom på kom Kian upp på storbildsskärmarna och presenterade dem.
Nottingham.
Konserten började i alla fall med Where we are. Perfekt introlåt! Man kände sig som 14 igen (tyvärr?) och skrek som en tok. Dröjde bara till slutet av den här låten innan jag kände att jag började tappa rösten, men det hindrade mig inte från att fortsätta...
Först och främst måste jag påpeka att Westlife verkligen tagit allt en nivå högre. Herregud va bra det var! Det var mer personligt, inte lika pojkbandigt men ändå en klockren Westlife-konsert! Älskade även att scenen inte var symetriskt och att det inte fanns en enda trappa. Mycket nice!
Men innan det var dags för Westlife var det ju dags för förband! Årets förband var Jodis (Kians fruga) nya tjejband Wonderland som dessutom hade Kian och Louis Walsh som managers. Så innan dom kom på kom Kian upp på storbildsskärmarna och presenterade dem.
Nottingham
Första låten tjejerna sjöng var riktigt bra! Kommer dock inte ihåg vad den hette. Sen sjöng dom fyra helt ok låtar. Inte helt förvånande fick för övrigt Jodi det högsta skriket när dom presenterade sig. Men kort sammanfattat var dom ett bra förband.Nottingham.
Konserten började i alla fall med Where we are. Perfekt introlåt! Man kände sig som 14 igen (tyvärr?) och skrek som en tok. Dröjde bara till slutet av den här låten innan jag kände att jag började tappa rösten, men det hindrade mig inte från att fortsätta...
Liverpool.
Nästa låt var What about now. Var väl en av dom låtarna då det var mest skrik och allsång. Så sjukt bra!
Nottingham.
Nästa låt var What about now. Var väl en av dom låtarna då det var mest skrik och allsång. Så sjukt bra!
Nottingham.
When you're looking like that. Var nog där jag först såg att Marks byxben satt ihop och undrade hur han lyckades med den förvisso inte allt för svåra dansen. Han borde ju ha snubblat?!
Nottingham. Shane, Kian, Nicky och... Bryan?!
Nottingham. Shane, Kian, Nicky och... Bryan?!
My love var näst på tur. Jag blir alltid så glad när den låten är med. Älskar den! Vi viftade jättemassa med flaggis och sjöng med för fulla muggar. Sen började Shane prata medan dom hängde upp massa rosor i taket. Vi var övertygade om att det var dags för Mandy eller valfri annan ballad och Shane ville inte berätta vilken nästa låt var då dom hade ett lite speciellt intro (visade sig vara en hyfsat skum dans) på låten - Uptown girl. Var skitbra men jag förstår fortfarande inte varför rosorna kom upp redan till den låten.
Nottingham.
Nottingham.
Sen kom balladerna. Först ut var Swear it again som hade världens underbaraste intro. Visserligen lät det väldigt typiskt Backstreet Boys men ändå.
Nottingham.
Nottingham.
Nu var det dags för den enda delen av konserten jag inte riktigt gillade. Jag har alltid haft svårt för Mandy och aldrig riktigt förstått varför den ska vara med på konserterna. Nu hade dom dessutom ändrat låten och gjort den långsammare än vanligt. Skittråkigt till en början. Sen kom allas våran Mr Byrne och räddade låten genom en så enkel sak som att hålla ut en ton när han sjöng "the pain is calli(iiiiiiiii)ng, oh Mandy". Oj, vad alla skrek!
Nottingham.
Nottingham.
En underbar version av If I let you go/All out of love och Westlife var tillbaka i världsklass! Sedan var det dags för klädbyte till helt vita kläder. Mark passade inte riktigt i sin jacka men i överigt såg det riktigt snyggt ut och det var lätt att ta bra kort. Dom sjöng Shadows, Home och I'm already there. Alla tre helt sjukt bra!
Nottingham. Så här glad var Mark under hela konserten.
Nottingham. Så här glad var Mark under hela konserten.
Medley! Det här är nog det bästa medleyt dom någonsin gjort. Allt från kläderna till danserna var perfekt och jag älskade varenda låt! Först ut var Back Eyed Pies I got a feeling. Behöver jag säga att publiken var skitbra på att sjunga med i alla "Woohooo"? Låten började i alla fall med att dom kom ut på scenen en och en och när alla väl var ute studsade dom runt som sig bör i ett Westlife-medley. Även om alla fyra sjöng i alla låtar så var det lite grann som att dom hade en varsin låt vilket gillas skarpt! Det här var Nickys låt, inte helt förvånande.
Nottingham.
Nottingham.
Låt nummer två var en uptempo version av Beyonces Halo ihopmixad med Westlifes How to break a heart. Wow! Mark sjöng som en gud!
Nottingham.
Nottingham.
Kian plockade sen fram sin gitarr och spelade The boys are back in town.
Nottingham.
Nottingham.
Sista låten i medleyt var Kings of Leons Sex on fire. Var såklart en alldeles typisk Westlife-dans i den =D
Nottingham.
Nottingham.
I förskräckligt fula byxor (framför allt Shane) kom dom sen ut på scenen och sjöng What makes a man. Deras nya femte medlem Freddie, som Mark så fint döpte honom till i Liverpool, fick också vara med på ett hörn.
Nottingham. Freddie.
Nottingham. Freddie.
Flying without wings och World of our own (årets sista uptempo) var näst på tur. Sedan var det dags att tacka för sig, vilket dom för en gångs skull lyckades hålla kort. Dom kanske har lärt sig att man inte behöver tacka precis alla.
Nottingham. Dom fula byxorna.
Nottingham. Dom fula byxorna.
Encoren var väldigt speciell. Gissar att jag inte var den enda som började gråta (och då menar jag inte för att man vet att konserten strax är slut). Killarna kom ut på scenen i mörka kostymer, publiken var i princip helt knäpptyst och dom sjöng I'll see you again tillägnat Nicky och Kians pappor som dog förra året. Är jättesvårt att beskriva stämningen där inne just då. Det var jätteledsamt samtidigt som man ju var superglad för att man var där och såg Westlife. Konstigt men underbart!
Nottingham.
Nottingham.
Den absolut sista låten var You raise me up. Innan jag hade sett konserten tyckte jag det verkade lite småtråkigt att ha den sist igen men när man väl var där insåg man hur perfekt det var att ha den efter I'll see you again. Man var liksom fortfarande inne i den där konstiga känslan när låten började, men mot slutet var allt som vanligt igen och det var ett perfekt avslut!
Nottingham.
Nottingham.
Kommentarer
Trackback
