Running wild among all the stars above

Jag har precis läst världens sämsta bok. Boken är en sann historia om en kvinna i England som råkar ut för precis allt och är konstant sjuk med nya sjukdommar hela tiden. Det skulle kunna vara en historia värd att berätta, bara någon annan än hon själv hade skrivit den. För det som gör boken så fruktansvärt dålig är sättet den är skriven på.

• Hon vet inte att en ny mening börjar med en stor bokstav.
• Hon vet inte att en mening slutar med en punkt.
• Hon vet inte hur man använder varken kommatecken eller utropstecken.
• Hon har definitivt ingen aning om hur man använder citattecken.
• Hon vet inte hur man styckeindelar (tex att man inte börjar ett nytt stycke mitt i en mening).

Hon har dessutom noll förmåga att berätta en historia. Man får veta att boken utspelar sig under en fyra år lång period men man har ingen aning om vad som händer när under perioden eller under hur länge. Det gör boken minst sagt förvirrande. Alla kapitel är dessutom uppbyggda på precis samma sätt. Hon börjar med att berätta hur synd det är om henne och hur mycket hon hatar sjukhus. Sedan kommer hon till sjukhuset i alla fall, beter sig som en barnunge mot personalen, får hjälp, beter sig ännu mer som en barnunge och lugnar tillslut ner sig när hon får lyssna på Westlife. Samma sak om och om igen.

Utöver det har hon väldigt svårt att fokusera på rätt saker när hon skriver. Ovesäntliga detaljer tar upp minst hälften av boken och jag är verkligen inte ett dugg intresserad av hur många varv hon körde i en rondell när hon och hennes bror åkte vilse.

Men min absoluta favorit är i kapitlet där hennes mamma dör.

I am crying right now, I can not write anymore today I will continue tomorrow.
Sorry about that, I have toughened up a lot with all that has happened but still I am not made of stone.

Det är en bok hon skriver. En bok. Jag har väldigt svårt att tro att någon satt och filmade henne samtidigt som hon skrev boken och att hon därför var tvungen att skriva att hon tog en paus. Jag menar, vad kommer här näst? "BRB, jag måste gå på toa/koka en kopp te?" eller vad? Det finns verkligen noll poäng med att berätta att man tar en paus medan man skriver. Så fruktansvärt meningslöst!

Så mitt tips till allt och alla är att läs inte Against all odds, Westlife saved my sanity av Kathy Silva. Du kommer bara bli arg och irriterad.