I want it that way
Det började väl med Take That för något år sedan. Sedan var det dags för Boyzone och NKOTB (som ju för övrigt slog sig ihop med Backstreet Boys). Sen blev det världens grej när Robbie bestämde sig för att joina de andra i Take That. Nu verkar alla smyga sig tillbaka. A1 har släppt ett album, Blue ska tävla för England i Eurovision och nyss läste jag om en återförening av Steps.
Behöver jag säga att jag älskar det här?! Om jag fick bestämma skulle pojkbandshysterin komma tillbaka som aldrig förr, men nu är det ju inte jag som bestämmer. Resten av svenska folket verkar ju inte alls hålla med mig. Verkar väl finnas en gnutta intresse för Take That men det är nog allt. Backstreet Boys kanske kan ta sig till Hovet igen, men jag tror inte att Westlife någonsin kommer hit igen och om inte Blue går och vinner hela grejen får vi nog inte se dem heller. Synd.
I England och på Irland verkar det ju funka. Varför bor man inte där? Om jag ska vara helt ärlig har jag inte ens gett de nya pojkbanden en chans, men det finns nya pojkband som ju verkar vara hyfsat stora dessutom. Jedward ska ju också dem vara med i melodifestivalen och One Direction (eller vad de heter?) verkade ju självklara att ha med samma kväll som både the flood (Take That) och safe (Westlife) hade världspremiär på X-Factor.
Hmm, jag vet inte vart jag riktigt ville komma med det här. Mer pojkband åt... ehm… mig?
