Running wild among all the stars above

Eller kanske till och med rad 13? Har hört ryktas att rad I inte finns på O2 och eftersom vi sitter på rad N så hamnar vi ju ytterligare en rad fram. Det var dock inte helt lätt att få dom platserna. Biljetterna släpptes 9.58 och då fick jag block 112 rad X. Sen fick jag block B3 rad D. Sen hoppade det mellan dom två blocken ett x antal gånger innan jag bestämde mig för att göra ett sista försök och fick då block A1 rad N. Är faktiskt riktigt riktigt nöjd även om jag såklart hoppades på front row.

Får med mig Moa på första konserten i London! Ska bli så roligt. Så planen är väl antagligen att jag, Lisa och Malin flyger till London sent på eftermiddagen den 11 mars. Möter upp Moa. Jag och Moa sitter på block 102 medan Lisa och Malin sitter på 417 eller vad det nu var.

Sen går jag, Lisa och Malin tillsammans på konserten på lördagen. Var vi sitter då återstår att se. Sen blir det väl hemgång på söndagen någon gång. Låter som en jättebra helg!

Var där en stund innan Grönan öppnade för att vara säkra på att hamna längst fram vid scenen. Synd bara att det regnade hela dagen. Köpte en regnponcho om jag inte minns fel och vi hade plastat in våran banner i gladpack på morgonen så den höll faktiskt riktigt bra.

Var där för att se Jamie Meyer men självklart var det andra artister där också - Dr Alban, Lutricia McNeal, Dilba, Da Buzz, E-type, Stayce Orrico, Per Gessle och Ricky Martin.

"We could tell you about the ten gigs in nine cities. The 43 million records sold. The ten multi-platinum albums. The 14 number one hits. Or their brand new album. But we really only need to say one word. Westlife."

- London O2

Jag och Lisa sitter och pratar gamla minnen. Då kom jag ihåg en liten historia som jag tänkte dela med mig av. Året var 2008 och vi befann oss i Glasgow för att se Westlife. Innan dess gjorde vi ett x antal misslyckade försök med att hitta Westlifes hotell.

Planen för dagen var att hitta Westlifes hotell. Lämpligtvis började vi med hotellen i stan. Där bodde dom inte. Så nästa steg var att ta tåget till ********** och där efter leta efter *******. Den matchen vann tåget med 1-0. Med andra ord kom det aldrig något tåg så vi gav upp och gav segern till tåget.

Två dagar senare:

Letade efter Marks hotell. Hittade ********* där vi trodde att han bodde. Det hade han också gjort men enligt våran kära piccolokompis checkade han ut imorse och bor nu mer på *******. Så mellan anländandet av en oförutsedd snö/hagelstorm från en mer eller mindre klarblå himmel traskade vi frusna och glada vidare. Såg turnébussen åka förbi ******* men tyvärr hade inte bussen samma plan som vi hade. Vi hade ju inte helt förvånande tänkt oss att den skulle stanna utanför hotellet och plocka upp Mark och bihang men bussen valde istället raka motsatsen. Dvs att åka förbi och sedan gömma sig.

Hade köpt gröna kortet den här sommaren vilket gjorde att jag alltid hade gratis inträde. Av den anledningen drog vi iväg och kollade på Fame & Alcazar. Var väl inte direkt jättespännande, men det var ju gratis så varför inte.

Lillasyster hade via tidningen FRIDA vunnit en träff med Mis Teeq tidigare på dagen. Träffen var inne på Sheraton och vi fick sitta med under en intervju med dom. Sen fick vi självklart ta kort och få autografer också. Dessutom fick vi gratis inträde till Power Summer Party där Mis Teeq skulle uppträda på kvällen. Visserligen hade vi redan tänkt gå, men det är ju alltid kul med gratissaker. Var en rolig träff och dom var hur snälla som helst!

På grönan såg vi, utöver Mis Teeq, Dannii Minogue (stavning?), Da Buzz, Outlandish, The Rasmus, Robyn och säkert någon fler. En riktigt rolig kväll med mycket bra musik.

Visserligen älskar jag att planera men just nu blev det nästan lite för stressigt i mitt huvud. Jag tror dock att det här kan bli bra ändå.

Dagen börjar med att jag vaknar klockan 10.04 och får panik. Biljetterna skulle ju släppas 10.00. Så jag skuttar upp på min enda fungerande fot och trycker igång datorn och internet så fort jag bara kan. Klickar på pre-sale länken och ska köpa biljetter till London O2. Det funkar inte. Får ännu mer panik och försöker hitta om det funkar för någon annan. Börjar läsa en thread på .com och det visar sig att det inte funkar för någon. Men sen tillslut funkar det. Någon har kommit på ett sätt att ändra pre-sale länken så att det funkar. Problemet var bara att jag var ungefär en kvar (typ 10sidor) längre bak i threaden när dom kom på det så när jag väl läste det hade ju självklart dom allra bästa platserna försvunnit. Men tillslut fick jag helt ok platser i alla fall.

Då återstår bara problemet vem jag ska gå med. Om du vill ha den andra biljetten Lisa så går du före alla andra i den oexisterande kön. Men om det är någon som vill haka på så säg till! Annars drar jag med mig Simon (och jag är väl egentligen inte jättepepp på att dra med mig min pojkvän på Westlifekonsert... det känns inte riktigt rätt, men hellre det än att inte se dom alls). Och sen om Lisa och Malin bestämmer sig för att gå någon annan stans får ni jättegärna säga till så kanske vi kan boka biljetter tillsammans alla tre lite senare?

Platserna jag fick var i alla fall block 102, row H.

Min och Lisas tradition har sedan 2005 varit att vi åker till England/Irland och ser x antal Westlife-konserter på våren. I år ser det inte ut att bli så. Ingen av oss kan egentligen planera så långt i förväg. Vi vet inte alls hur våra liv ser ut med jobb och annat i mars. Vi kan väl säga att Westlife släpper biljetterna långt för tidigt.

Lisa har väl i alla fall näst intill tagit beslutet att vara vettig. Jag förstår henne. Dock vet jag inte om jag kan vara lika vettig. Och jag hoppas fortfarande att jag kan övertala henne att inte vara så vettig. Det är ju Westlife. En egentligen inte alls vettig anledning men ändå en anledning som säger allt. Precis allt. Det är ju Westlife.

Då var det alltså dags igen. Redan. Känns som fredag-lördag och sedan hem på söndagen. Det borde man väl kunna fixa även om man inte har någon som helst aning om hur ens liv ser ut med jobb och annat i mars? Jag måste ju dit. Så är det bara. Typ boka in två nu och ta en till helg senare om det funkar. Vi insåg ju i år att två var för lite.

Vi får strunta i vilkan stad vi vill ha. Vi får ta den staden som har konserter vettiga dagar.

Greatest hits tour

Gången då vi rymde. Eller nästan i alla fall. Tog bussen ner till Göteborg tillsammans med Lisa. Måste vara den gången vi såg "en ååååh". Irrade omkring lite i Göteborg och gick på 5th Avenue signering innan konserten.

Vi hade betydligt bättre platset än på Globen, dessutom satt vi på den andra långsidan så man fick ett lite annat perspektiv. Åter igen har jag svårt att veta vad jag kommer ihåg från Globen, Scandinavium och DVDn, men en sak jag kommer ihåg är att Kian höll på att trilla av scenen mitt i Medleyt och att Shane fångade hans hand och drog upp honom snabbt som attan.

Greatest Hits Tour

Banken strulade när vi skulle betala våra biljetter så det slutade med att vi bokstavligen satt högst upp på ena långsidan. Var där med Lisa, Jossi och jag tror Fia och hennes kompis.

Konsertens höjdpunkt var definitivt att Lisa började gråta i When you're looking like that. Kommer nog aldrig sluta reta henne för det. Det är dock lite svårt att komma ihåg exakt vad som hände på konserten. Minnena försvinner mer och mer för varje gång man ser konserten inspelad från Manchester. Kommer ihåg att dom hade en catwalk och setlisten kan man nog utantill vid det här laget, men det där extra mellan låtarna eller om någon dansade fel har jag helt glömt. Det är lite synd. Men om vi ska ta det kort och konsist så var det en av dom absolut bästa konserterna jag varit på. Varenda liten detalj av den och om du inte hade möjligheten att vara där och inte har sett DVDn tycker jag att du gör det bums (om inte annat så för att se Nickys sexiga frisyr...)!

Sen kan man ju inte klaga på förbanden heller. Var Jamie Meyer, Six och 5th Avenue.

Vilka låtar var egentligen med i Westlifes medley 2002? Just nu kommer jag ihåg Build me up buttercup, Wanna be starting something, Jailhouse Rock och Bohemian Rhapsody. Men borde det inte vara en till låt?

En konsert jag är glad att jag varit på. Det känns ganska coolt att ha sett Paul McCartney live, även om jag inte direkt gillar hans egna musik och bara gillar ett fåtal Beatles-låtar. Dock var ett biljettpris på 495kr för en artist jag inte är ett stort fan av inte någonting som en snart 17-årig Anna prioriterade när det fanns så många andra bra konserter att se just det året. Då är det tur att man har en Beatles-fantast till pappa som gillar när det finns en gnutta hopp om att hans barn ska förstå storheten i Beatles. Man tackar ju inte nej till en gratiskonsert.

Beatles-låtarna var bra, i alla fall dom jag kunde. Resten var ganska tråkigt. Det var inte direkt så att publiken gjorde något för att höja stämningen på konserten, i alla fall där vi satt. För det var det vi gjorde - satt. Genom hela konserten fram till encoren. Alla satt ner, lyssnade och klappade händerna vid precis rätt tillfälle. That's it. Tills vi kom till Hey Jude. Jag vet inte hur länge allt "tralalallaaa hej jude" håller på i låten i vanliga fall men vi måste ha femdubblat det inne på Globen. Det tog aldrig slut och om inte Paul hade börjat tycka att det räckte hade vi kunnat hålla på betydligt längre. Det var kul, underhållande och riktigt coolt att hela publiken var med på det!

Visserligen var jag inte där. Jag var inte där på Sandown i Sligo hur gärna jag än ville vara det. Men efter att ha läst en mindre sammanfattning av vissa konsertbesökares upptåg är jag glad att jag aldrig åkte.

Vi kan ju börja med att uppskatta följande siffor (dom exakta summorna är inte väsentliga):

Flygbuss till Arlanda (t/r): 200kr
Flyg till Dublin (t/r): 2000kr
Flygbuss in till Dublin (t/r): 200kr
Tåg till Sligo (t/r): 500kr
Hotell en natt (här snackar vi blixtvisit): 300kr
Konsertbiljett: 500kr

Så med andra ord skulle det gissningsvis ha kostat mig mellan 2500kr och 3000kr för att se en konsert. När man tänker efter är det förskräckligt dyrt, men o andra sidan hinner man ju faktiskt turista lite också och man behöver ju inte åka dit på en blixtvisit. Då blir det definitivt värt pengarna. Jag menar, jag har ju gjort det många gånger förr. Åkt utomlands för att se Westlife menar jag.

Men själva huvudattraktionen hade ju varit konserten. Det var ju själva anledningen till resan. Så att då hamna på en konsert som blir så pass förstörd av fansen att bandet i fråga inte kan sjunga dom två sista låtarna... jag vet inte ens vad jag ska säga!

1. Man blir inte så full på en konsert.
2. Man blir defintivt inte så full på en konsert när det är en konsert utan åldersgräns och en stor del av publiken är långt under laglig ålder för att dricka (tänk typ mammor där med sina femåringar).
3. Man trycker inte på mot kravallstaketet så pass mycket att securityfolket funderar på att avsluta konserten...
4. Man startar inte bråk mitt bland publiken.
5. MAN STORMAR INTE BACKSTAGEAREA!

Var där med Anna och Monika. Shakira har väl aldrig varit någon större favorit men det var en helt ok konsert. Satt på ungefär samma ställe som på första Westlife-konserten. Som tur var höll hon sig tillräckligt långt ut på scenen under hela konserten så man såg allt.

Jag längtar tillbaka. Jag har sagt det förr och säger det igen - Två Westlife-konserter på ett år är alldeles för lite. Punkt. Hade inte varit helt fel om man hade haft en biljett till konserten i Sligo om någon dag. Men istället får jag nöja mig med YouTube tills dess att DVDn kommer ut och sedan nöja mig med den tills det är dags för nästa turné. That's life?

Westlife - The boys are back in town. Medley 2010.

Årets symaskinsdans!

Allt gick rätt den här dagen! Fick veta av Malin dagen innan att Darius skulle komma till Sverige så jag chansade på att ringa till skivbolaget för mer info. Det fick jag. Han skulle spela på Obaren på kvällen. Egentligen var ju jag för ung för att ens komma in där, var bara 16 år, men eftersom jag bokstavligen var hans enda fan fick jag komma in ändå. Var där med Pernilla som ju inte heller hade åldern inne än.

Han sjöng tre låtar:

1. Colourblind
2. Rushes
3. Gotta know tonight
4. Colourblind (igen)

Efteråt fick jag träffa honom. Tog autografer åt både mig och lillasyster och fick sitta i hans knä då vi tog kort eftersom han är så sjukt lång. Helt enkelt en underbar kväll!