Running wild among all the stars above

???

Är det bara jag eller ser Shane gravid ut? Dessutom med bröst.

Liverpool.

Första musikalen jag var på. Tyckte det var jättetråkigt när jag var där. Det var kul när de väl sjöng men inte resten. Sen efteråt har jag sett musikalen ett flertal gånger på TV och insett hur bra det faktiskt är. I övrigt kommer jag inte ihåg så mycket, det är ju trots allt snart åtta år sen. Vet inte vem jag var där med, vet inte om vi hade bra platser, ingenting. Lite synd faktiskt.


Bild

Var där tidigt och köade. Var nog första gången jag stod längst fram. Såg Supernatural, Lutricia McNeal, A1 mfl. A1 var självklart bäst! E-Type var också där. Det var mindre roligt. Han bestämde sig för att hoppa ner till publiken och hänga över kravallstaketet. Han hängde rakt över mig så inte nog med att jag hade svårt att andras (dels på grund av en hängande E-Type och dels på alla i publiken som trängdes lite extra just då) så såg jag absolut ingenting annat än E-Types mage under en hel låt. Var väl inte direkt det mest spännande jag har sett i mitt liv.

Uptown Girl

Först vill jag bara påpeka hur fantastiskt bra dom här biljetterna var. Helt perfekta och jag fortfarande lite sur på att dom ändrade dem. Då var dem små och behändiga, samma storlek som vilket bankomatkort eller ICA-kort eller vad som hellst. Med andra ord perfekt storlek. Man kunde utan minsta problem ta med sig biljetten till konserten utan att den gick sönder eller veks. Det går inte länge.

Men till själva evenemanget. Ytterligare en biljett jag fick i julklapp. Vi var där hela familjen och såg Toy Story. Helt fantastiskt bra var det! En rolig historia och duktiga skridskoåkare. Dock satt vi aningen för högt upp så alla nere på isen var ganska små.

Det här har sedan blivit en tradition för mig och min lillebror. Lillasyster har visserligen varit med några gånger men jag och Pelle har försökt gå nästan varje år sedan dess. Hoppas han vill fortsätta med det trots att han snart fyller 15. Det kanske blir pinsamt och töntigt då? Eller tänker inte killar på sånt?

Åkte dit med lillasyster för att se Atomic Kitten. Har ingen aning om vilka fler som uppträdde eller om vi ens stannade för att se dem. Vi stod i alla fall en bit bak, det var ju på den tiden innan vi hade kommit på att man kunde köa. Dock var det bara Liz och Tash som var där, men dom var lika bra för det. Dom sjöng Whole again och Turn me on och jag minns att jag älskade dansen i Turn me on. Tog några få kort men hade ingen digitalkamera på den tiden så det får duga med den här:


Bild

Den tredje första konserten jag var på fick jag biljetterna till i julklapp. Har så sjukt mycket minnen från allt som har med det här att göra. Hela familjen var uppe i Jämtland hos mormor och morfar och firade. Av någon anledning var jag övertygad om att jag aldrig skulle få nå biljetter även fast det var det jag önskade mig allra mest. Så när jag öppnade kuvertet med biljetten bara flög jag upp och sprang och kramade pappa. Jag skulle få se Westlife! Jag trodde verkligen inte att det var sant.

Morgonen den 23 april 2001 började med att vi firade lillasysters 13 årsdag (förlåt Jossi om jag räknat fel). Sedan var det dags att gå till skolan. Det var för övrigt pannbiff till till lunch. Efter skolan gick jag bort till lillasysters skola för att hämta upp henne. Minns att vi lånade en dator på skolan och kollade Lunarstorm ett tag. Tog tåget in till stan och gick bort till Sheraton som jag bara av en slump hade hittat någon vecka tidigare och tänkt att "där brukar Westlife bo". Mycket riktigt bodde dem där och när vi kom dit var det en massa tjejer där utanför och någon hade med sig högtalare och spelade My Love på högsta volym. Efter bara 20 minuter kom Mark ut, men ingen verkade fatta att det var han innan resten av killarna kom ut. Jag var helt chockad och hade verkligen ingen aning vad jag skulle ta mig till. Jag lyckades i alla fall göra hi 5 med Mark. Vet att jag la märke till att Bryan hade en söt tröja och att Kian pratade i telefon.

Sen hände det pinsamma. Medan Westlife hoppade in i bilen började alla fans röra sig närmare och närmare bilen vilket resulterade i att jag ramlade in i motorhuven. När jag tittade upp såg jag en asgarvande Bryan inne i bilen.

Vidare till mammas jobb. Hon skulle ju också med på konserten. Vi åt middag i Gamla stan innan vi rörde oss bort mot Globen. Var egentligen tänkt att vi skulle träffa Lisa där men eftersom vi inte visste hur hon såg ut misslyckades det ganska rejält och vi gick och satte oss istället. Satt ganska högt upp långt åt sidan, etage 4 sektion C43 (som det hette på den tiden) för att vara exakt.

Konserten började med en video följt av Dreams come true. Det var utan tvekan det bästa jag någonsin sett! Det enda man kunde klaga på var att vi satt så långt åt sidan att vi inte såg alla killarna i Swear it again. Medleyt var helt otroligt coolt däremot. Så långt ifrån vad man var van att se Westlife göra och favoriten Nicky fick sjunga en hel massa. Var verkligen helt sjukt roligt! För att inte tala om Uptown girl och den fula dansen. Sen efter What makes a man reste mamma sig upp och tänkte gå. Antar att hon ville skynda sig ut innan alla andra. Men det gick ju inte! Var ju två låtar kvar, I lay my love on you och Flying without wings. Även om jag visste precis vad som skulle hända under Flying without wings blev jag helt chockad. Dom kom så nära och sjöng så fantastiskt bra. En helt perfekt avslutning på en helt perfekt konsert! Den första av hittils 35 Westlife-konserter. Ett minne för livet helt enkelt.

Vet inte vilket år det här var. Men det var på Globen, första gången jag såg en konsert på Globen. Hade varit där någon gång tidigare och kollat på hockey med pappa men nu var det alltså dags för min första konsert där. Antar att biljettförsäljningen inte hade gått som planerat då dom hade delat av Globen på mitten och bara använde halva.

Vad jag kommer ihåg var det en bra konsert. Var nog där med pappa och lillasyster. Kommer ihåg att killen i bandet, Jim?, skojade om hur blyg han var så vi fick inte kolla när han sjöng en låt ensam ute på scenen.