Den allra första konserten jag var på
Sommaren 1997, jag var 11 år och tyckte nog mest att det skulle vara kul att åka iväg från lilla Brännmyra. Jag har faktiskt ingen aning om ifall det var planerat sen länge att vi skulle åka dit eller om mamma och pappa bara helt spontant kom på att det kunde vara kul att gå på konsert.
Konserten var i alla fall Tomas Ledin på Folkparken i Ljusdal. Har inte så många minnen alls från den. Vet med säkerhet att jag var där med mamma, pappa och lillasyster. Om lillebror fick följa med låter jag vara osagt, han var ju trots allt bara två år då. Sen borde en av pappas kusiner ha varit där också. Om jag kommer ihåg rätt kände han någon som jobbade tillsammans med Tomas Ledin och fixade en varsin autograf till mig och lillasyster. Både min och lillasysters autograf var skriven med bläckpenna på ett kuvert som vi klipte i lämpliga bitar sen när vi väl kom hem. Vi ville ju så klart ha våran egen autograf på vårat eget rum. Jag satte upp min lilla kuvertbit på anslagstavlan där den fick sitta i några år, tills dess att jag blev fjortis och tyckte att en Tomas Ledin-autograf var bland det mest pinsamma någonsin. Då åkte den i soporna vilket jag ångrat så många gånger sedan dess. Det är ju mitt första konsertminne!
Det blev visst inte så mycket om själva konserten. Bättre lycka nästa gång! Då blir det the Corrs på Globen.
Konserten var i alla fall Tomas Ledin på Folkparken i Ljusdal. Har inte så många minnen alls från den. Vet med säkerhet att jag var där med mamma, pappa och lillasyster. Om lillebror fick följa med låter jag vara osagt, han var ju trots allt bara två år då. Sen borde en av pappas kusiner ha varit där också. Om jag kommer ihåg rätt kände han någon som jobbade tillsammans med Tomas Ledin och fixade en varsin autograf till mig och lillasyster. Både min och lillasysters autograf var skriven med bläckpenna på ett kuvert som vi klipte i lämpliga bitar sen när vi väl kom hem. Vi ville ju så klart ha våran egen autograf på vårat eget rum. Jag satte upp min lilla kuvertbit på anslagstavlan där den fick sitta i några år, tills dess att jag blev fjortis och tyckte att en Tomas Ledin-autograf var bland det mest pinsamma någonsin. Då åkte den i soporna vilket jag ångrat så många gånger sedan dess. Det är ju mitt första konsertminne!
Det blev visst inte så mycket om själva konserten. Bättre lycka nästa gång! Då blir det the Corrs på Globen.
Bild: Halsingland.se
Konsertminnen
Jag tänkte så här: Eftersom jag har sparat nästan alla konsertbiljetter från konserter jag har varit på, klistrat in dem i en bok (ok, om jag ska vara ärlig är det två böcker) och skrivit några rader om varje konsert (ok, om jag åter igen ska vara ärlig finns det några få andra saker som shower och musikaler också men det allra mesta är konserter) så kan jag ju faktiskt skriva om dem i bloggen också! Förhoppningsvis har jag en del kort jag kan lägga upp från konserterna också. Sen kommer det nog bli väldigt olika mycket skrivet om alla konserterna. Är för närvarande 119 st och vissa har jag knappt några minnen alls ifrån då jag började bygga ihop boken för ungefär ett år sedan. Men vi gör ett försök och ser hur det går. Min allra första konsert kommer om ett litet tag.
En bild från minuterna innan min absoluta favoritkonsert någonsin började.
Någon som vet var den är tagen?
Tillägg
Manchester Airport - Manchester
Buss: £3.60 (ca 30min)
Manchester - Nottingham
Tåg: £7 (ca 2h)
Helt klart bästa alternativet!
Buss: £3.60 (ca 30min)
Manchester - Nottingham
Tåg: £7 (ca 2h)
Helt klart bästa alternativet!
Buss eller tåg?
Blev helt plöttsligt på riktigt planeringshumör! Har därför suttit och kollat upp bussar och tåg inför årets Tour Tour.
Manchester Airport - Nottingham
Buss: £17,10 (ca 4h)
Tåg: £33 (ca 2h 20min)
Svinigt dyrt! Lär ju bero på att man åker från flygplatsen. Men jag känner inte alls för att sitta på en buss i 4h. Undrar om det är värt att åka buss in till Manchester och sedan ta tåget till Nottingham?
Nottingham - Liverpool
Buss: £6 (ca 5h 30min)
Tåg: £12-£41 (ca 3h)
Här röstar jag definitivt för tåg! Dock måste man ju se till att man tar rätt tåg!
Liverpool - Manchester
Buss: £2 (ca 1h)
Tåg: £4-£10 (ca 1h)
Och här röstar jag för buss. Nästan gratis ju!
Manchester Airport - Nottingham
Buss: £17,10 (ca 4h)
Tåg: £33 (ca 2h 20min)
Svinigt dyrt! Lär ju bero på att man åker från flygplatsen. Men jag känner inte alls för att sitta på en buss i 4h. Undrar om det är värt att åka buss in till Manchester och sedan ta tåget till Nottingham?
Nottingham - Liverpool
Buss: £6 (ca 5h 30min)
Tåg: £12-£41 (ca 3h)
Här röstar jag definitivt för tåg! Dock måste man ju se till att man tar rätt tåg!
Liverpool - Manchester
Buss: £2 (ca 1h)
Tåg: £4-£10 (ca 1h)
Och här röstar jag för buss. Nästan gratis ju!
Jag trodde jag skulle dö!
Ok, nu överdriver jag en gnutta. Men lite halvpanik fick jag allt. Satt och rensade min inkorg då jag insåg att jag tappat bort min flygbiljett till Westlife-turnéen! Så i halvpanik messade jag Lisa som lugnt meddelade mig att hon ju hade bokat båda våra biljetter då min dator krånglade den dagen. Phew! Ibland har man tur!
Minnen
Stephen Gately och Keith Duffy
Den 29 januari 2006 åkte jag och Lisa till Dublin i 27h (eller vad det nu var, något liknande i alla fall) för att se Childline på the Point. Vi åkte väl framför allt dit för att se Westlife men vi fick så sjukt mycket annat också. Son of dork, Liberty X, Zoo, Simon Webbe, G4, Lee Ryan och Shayne Ward (som jag innan dess inte alls viste vem det var och inte riktigt förstod hur alla kunde bli totalgalna när han kom upp på scenen). Talle (Paul Higgins) och Louis Walsh var också där, inte på scenen såklart men det var ändå kul att se dem.
Westlife var såklart bäst. Det går inte att komma ifrån. Men förutom det älskade jag verkligen Stephen och Keith som presentors, hur roliga som helst! Om jag inte kommer ihåg fel var det Stephen som var presentor och Keith co-presentor men det var nog mest Keith som pratade i alla fall.
Keith: Say any name and I can guarantee I know a song about that person
Stephen: *sa något random fult namn som verkligen inte finns i någon låt*
Keith: "Happy birthday to you..."
En helt underbar dag. Blev dessutom enda gången i mitt liv jag sett Stephen. Ett minne för alltid.
Jag är för övrigt lugn nu
Folk kommer inte flyttas runt hej vilt. Det hade bara blivit fel i Glasgow så att vissa platser är dubbelbokade. Smidigt värre av dom men jag ska ju som sagt inte dit så jag är lugn igen. Vi har våra platser i Nottingham.
Är det nu jag ska få panik?
Verkar som om dom ändrat hur scenen ska se ut. Eller kanske snarare, scenen har ett utseende nu. Folk i Glasgow har fått nya platser och ingen vet någonting. Liverpool är ju ingen fara för oss eftersom vi redan har crappy seats men om dom flyttar folk i alla städer är jag rädd att vi kommer bli flyttade i Nottingham. Håller alla tummar jag har!
Tokio Hotel?
Fick helt plöttsligt för mig att jag skulle spana in Kenzas blogg. Tänkte att jag i alla fall borde kolla vad det är för något. Då insåg jag att hon skulle ut på Tokio Hotel turné och hade en sån blogg också. Nu är ju inte jag direkt något Tokio Hotel fan, jag har nog faktiskt aldrig ens hört en enda låt med dem. Men jag var lite småuttråkad så jag tänkte att varför inte och kollade in den bloggen också. Kan väl inte direkt påstå att det som specifikt handlade om Tokio Hotel intresserade mig, inte ett dyft om jag ska vara ärlig. Men det som var så roligt att läsa var om allt runt omkring. Man känner så igen sig! Allt från att köa till konserten och vilja göra det på bästa sätt till hur bra konserten är och hur kul det är att träffa dem. Dom hade till och med förslag på vad hela publiken ska göra efter konserten för att tacka dem. Typ som när vi skulle sjunga My Love eller If I Let You Go eller vilken det nu var för Westlife. Fick mig att komma ihåg hur brutalt vi misslyckades. Alla gånger. Men va roligt man hade! Visserligen är det väl inte över än. Blir ju faktiskt Westlife-turné i år igen, men man är nog snäppet lugnare än för kanske 5 år sen...
Jag och Mark Feehily i Nottingam
Jag och Mark Feehily i Nottingam
Buddy Holly
Jag och Simon var och såg Buddy Holly-musikalen igår. Oj, vad den var bra! Hade tänkt innan att den säkert är helt ok och vi köpte biljetterna med presentkort vi fått i julklapp så det spelade ingen större roll om det hade varit värt pengarna eller inte. Nu önskar jag att jag hade gått och sett den även om jag inte hafe presentkort. Den var helt sjukt bra och flera gånger över förväntan. Så om du inte sett den (spelar ingen roll om du är 23 som mig eller om du faktiskt gillade Buddy Holly när han levde) - se den!
Talk me down
Jag är både chockad och oerhört nöjd med valet av singel nummer två från Where we are. Och eftersom det nu helt plöttsligt är en singel kommer den ju vara med på turnéen!
Hotell bokat!
Då var hotellen bokade inför tour tour 2010. Blir en natt på Premier Inn i Nottingham och två nätter på ett hotell nära arenan i Liverpool. Det i Liverpool beskrevs för övrigt som gayvänligt.
No more heroes/Queen of my heart?
Jag har suttit och funderat på en sak inför nästkommande Westlife-turné. Jag brukar ju visserligen vara ganska duktig på att gissa vilka låtar som kommer vara med men så här rätt tror jag verkligen inte att jag skulle gissa. Eller vi kan förresten börja med det jag skulle kunna ha rätt i.
Dom här låtarna från Where we are tror jag att dom kommer sjunga:
Dom här låtarna från Where we are tror jag att dom kommer sjunga:
- What about now
- Leaving
- Shadows
- No more heroes
- Sen hoppas jag innerligt att dom sjunger How to break a heart också
Liverpo-ol
Som min käre far så vackert uttalar det. Annars tänkte jag väl mest berätta att flyget nu är bokat inför årets Westlife-turné! Planen ser preliminärt ut så här:
6 maj
6 maj
- Flyg Arlanda-Manchester
- Tåg/buss vidare till Nottingham
- Westlife-konsert, rad 10.
- Tåg/buss till Liverpool
- Westlife-konsert, rad 5 bakifrån
- Stanna kvar i Liverpool, shoppa, gå på Beatles-museum etc.
- Tåg/buss tillbaka till Manchester
- Shoppa
- Flyg hem på kvällen
Dreams come true
Hade en riktigt konstig dröm inatt. Jag, Lisa, Malin, Teena och Lisas barnvagn (utan barn) var på Westlifekonsert. Konserten var i Sollentuna Centrum fast det såg inte ut så som det gör på riktigt. Längst bort i ena änden fanns det en bio där man kunde kolla rakt ner i den stora bassängen i badhuset. Bredvid allt det där låg det en liten konsertlokal. Det var biostolar formade i en halvmåne och scenen var längst ner, inglasad och täckt med en gammal mörkgrön heltäckningsmatta. Shane, Kian och Nicky var iklädda Dreams come true-kläderna, kackerlacksvarianten. Mark hade gröna byxor och en grön skjorta, såg ut lite som att han firade Paddys day.
Dom sjöng några få låtar. Sedan var det dags för lekar. Ungefär ett 20 fans fick komma ner på heltäckningsmattan där dom hade ställt upp en massa stolar i en ring. Vi skulle leka hela havet stormar tillsammans med ett lika stort antal (som Simon skulle kallat dom) baggybyxor med kniv. Alla hade faktiskt baggybyxor och kniv. Därför fick den illgröna Mark inte vara lekledare själv, så som det var bestämt från början, utan fick hjälp av allas våran Dave. Dock hade leken inte dom vanliga reglerna. Man fick 1p om man satt kvar på sin stol, 0,5p om man bytte stol och åkte ut om man blev utan stol. Hon som satt bredvid mig fick sin stol borttagen även fast hon satt på den. Tydligen gick leken till så på Irland. Alla blev lite lagom sura så Mark bytte snabbt lek. Leken hette "den som är näst snabbast på att springa ut genom glasdörren vinner 1000kr". Någon random person vann och sedan var det paus medan Dave plockade undan alla stolar.
Jag och Lisa bestämde oss då för att ta en mindre promenad i centrumet. Hon hade barnvagnen med sig. Efter ett tag hörde vi When you're looking like that lite svagt i bakgrunden. Vi fick då panik och skulle springa tillbaka till konserten. Problemet var bara att vi hade gått vilse. Så vi sprang omkring tills vi hittade Pressbyron. Lisa postade ett paket där innan vi sprang vidare. Jag hittade en dörr som gick till badhuset så vi tog den vägen. Den ledde till en blöt och trasig trappa. Vi tog oss ner. Träffade två tjejer som satt och bastade och frågade dom om vägen. Dom hade ingen aning så vi sprang vidare. Tillslut hittade vi en trappa upp. En sån trappa som korvar sig. Var inte det lättaste att få upp barnvagnen men tillslut gick det. Där uppe såg vi en grön heltäckningsmatta så vi följde den tills vi hittade ytterligare en trappa. Den ledde lyckligtvis in till konserten så vi gick in för att se att konserten inte alls hade börjat igen. Mark hade kommit ut på scenen och hjälpte Dave att plocka skräp. Han välkomnade oss och sa att vi nu bara väntar på 15 personer innan konserten kan börja igen. Sen vaknade jag.
Kackerlackskläderna
Dom sjöng några få låtar. Sedan var det dags för lekar. Ungefär ett 20 fans fick komma ner på heltäckningsmattan där dom hade ställt upp en massa stolar i en ring. Vi skulle leka hela havet stormar tillsammans med ett lika stort antal (som Simon skulle kallat dom) baggybyxor med kniv. Alla hade faktiskt baggybyxor och kniv. Därför fick den illgröna Mark inte vara lekledare själv, så som det var bestämt från början, utan fick hjälp av allas våran Dave. Dock hade leken inte dom vanliga reglerna. Man fick 1p om man satt kvar på sin stol, 0,5p om man bytte stol och åkte ut om man blev utan stol. Hon som satt bredvid mig fick sin stol borttagen även fast hon satt på den. Tydligen gick leken till så på Irland. Alla blev lite lagom sura så Mark bytte snabbt lek. Leken hette "den som är näst snabbast på att springa ut genom glasdörren vinner 1000kr". Någon random person vann och sedan var det paus medan Dave plockade undan alla stolar.
Jag och Lisa bestämde oss då för att ta en mindre promenad i centrumet. Hon hade barnvagnen med sig. Efter ett tag hörde vi When you're looking like that lite svagt i bakgrunden. Vi fick då panik och skulle springa tillbaka till konserten. Problemet var bara att vi hade gått vilse. Så vi sprang omkring tills vi hittade Pressbyron. Lisa postade ett paket där innan vi sprang vidare. Jag hittade en dörr som gick till badhuset så vi tog den vägen. Den ledde till en blöt och trasig trappa. Vi tog oss ner. Träffade två tjejer som satt och bastade och frågade dom om vägen. Dom hade ingen aning så vi sprang vidare. Tillslut hittade vi en trappa upp. En sån trappa som korvar sig. Var inte det lättaste att få upp barnvagnen men tillslut gick det. Där uppe såg vi en grön heltäckningsmatta så vi följde den tills vi hittade ytterligare en trappa. Den ledde lyckligtvis in till konserten så vi gick in för att se att konserten inte alls hade börjat igen. Mark hade kommit ut på scenen och hjälpte Dave att plocka skräp. Han välkomnade oss och sa att vi nu bara väntar på 15 personer innan konserten kan börja igen. Sen vaknade jag.
Kackerlackskläderna
Vi fick plats på femte raden
...bakifrån! Biljettsläppet är verkligen det sämsta någonsin. Finns inte ord för hur putt man blir när företag får ge bort biljetter på dom främre raderna till sina kunder när fansen inte ens har en möjlighet att få tag på dom. Det är inte rättvist! Lyckades i alla fall få ok platser i Nottingham.
Nottingham. Block AC rad J (10).
Liverpool. Block 12 rad HH (5e bakifrån).
Nottingham. Block AC rad J (10).
Liverpool. Block 12 rad HH (5e bakifrån).
Vi fick en i alla fall
Westlife Where We Are Tour 2010 i Nottingham. Block AC rad J.
Liverpool får vi ta i tu med senare. Fick bara dåliga platser idag.
Liverpool får vi ta i tu med senare. Fick bara dåliga platser idag.
Två av 45, är det möjligt?
Idag blev det planerat.
Imorgon ska det utföras.
Imorgon ska det utföras.
Krock!
Man ska inte läsa för fort. Hade det stått så som jag läste det hade det blivit en helt underbar dag. Nu kommer jag istället stå på en underbar konsert med ett av världens bästa band och önskat att jag vore någon annan stans. Varför måste allt hända samtidigt med flera massa mils avstånd? 47 mil och 900m för att vara exakt.
Biljettstress och vänstertrafik
Snart så...
